måndag 23 mars 2009

Bahá'í-tron förnedrad på Blogger

Det har dykt upp något mycket fult här på blogger.com.

Man kan säga att det är informationsålderns motsvarighet till massakrerna på de bábí- och bahá'í-troende i Iran på 1840- och 1850-talet. Och då menar jag samma typ av perversioner. Vid 1800-talets mitt borrade man en mängd hål i arresterade bahá'í-troende och stack levande ljus i hålen. Man sköt iväg levande religiösa fångar med kanoner. Man våldtog bábí-troende kvinnor på så perversa sätt att inte ens de mest uppfinningsrika av dagens våldsporrfilmarna kan komma i närheten av det.

Nu finns det en blogg här på blogger.com som är pervers på samma sätt. Här har någon eller några ägnat sig åt sjuka bildmontage. De bahá'í-troendes älskade profeter Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá har skändats på så många sätt att Google tvingats förse bloggen försetts med en varningstext:

INNEHÅLLSVARNING: Vissa läsare av den här bloggen har kontaktat Google eftersom de tycker att bloggens innehåll är stötande. Googles allmänna hållning är att varken granska eller rekommendera innehållet i någon blogg.


Google, som äger Blogger, tar inget ansvar för bloggen, trots att den med råge överskrider Googles förbud mot "hatiskt innehåll": "Användare får inte publicera material som förespråkar hat mot grupper baserat på ras eller etniskt ursprung, religion, funktionshinder, kön, ålder eller sexuell läggning/könsidentitet."

Om inte denna blogg vrålar av hat mot en grupp i samhället som tillhör en religion, då vet jag inte vad som är det.

Det värsta är att mycket tyder på att bloggen är svensk, även om den är skriven på engelska. Bloggaren har av misstag publicerat några å:n, ä:n och ö:n. Personen eller personerna bakom bloggen är dessutom mycket insatta i bahá'í-tron. De ansvariga kan ha tillhört tron en tid, och deltagit i utbildningsinsatser som ruhi-kurserna, och sedan lämnat tron för att kunna sparka sina tidigare vänner där det gör som mest ont.

Det kan mycket väl vara fråga om infiltrering. Med tanke på det konstanta hat som de iranska shia-muslimerna har riktat mot sina bahá'í-troende landsmän i 150 år nu, är det inte otänkbart att någon av dem anslutit sig till det svenska bahá'í-samfundet för att inhämta information. De vet att bahá'íer inte vill se fotografier på sin religionsgrundare någon annanstans än under pilgrimsfärden till Haifa och Acre.

I den sjuka bloggen här på Blogger är Bahá'u'lláhs och 'Abdu'l-Bahás ansikten inklippt i en rad förnedrande bilder. Bland annat ses Bahá'u'lláh dra på en kärra lastad med fem hustrur.

Inte särskilt många skulle ha upptäckt denna bahá'í-hatande blogg om inte nättidningen Iranians.com (http://www.iranian.com/main/blog/covenant/unseen-pictures-bahaullah)
hade hittat den och publicerat en av dessa vedervärdiga bilder som någon med hjälp av Photoshop har åstadkommit.

Nu reagerar människor från hela världen på Iranian.com mot denna skändlighet.

Bahá'u'lláh själv har förvarnat även om att nåot sådant som detta kan hända. På hans tid bestod media i bästa fall av en dagstidning med otydliga svartvita bilder. Men han visste att kommunikationerna skulle komma att utvecklas tills alla människor i världen skulle kunna nå varandra på ett ögonblick. Bahá'u'lláh försvarade yttrandefriheten redan innan den fanns i ländernas grundlagar. Man ska närma sig andra människor skrifter och yttranden i en anda av fördomsfrihet och kärleksfull sympati. De som på ett upphetsat sätt angriper Guds sak bör däremot bemötas i tal och skrift. Våld får ingen av hans anhängare ta till, det förbjuder Bahá'u'lláh.

Bahá'u'lláh har sagt till de bahá'í-troende alltid kan förvänta sig ankomsten av "mörkrets fåglar". "Det kan inte råda något som helst tvivel om att korpens kraxande ska uppstämmas i vissa länder".

söndag 15 mars 2009

Så skall schlagernationalismen tuktas

Eurovision Song Contest (ESC) har fått fler och fler problem sedan kommunismen kollapsade och en rad nya länder blev medlemmar i Europeiska Radio- och TV-unionen (EBU) och därmed fick rätt att delta i den årliga musiktävlingen.  Det är nu en enda röra med kvaltävling, final och länder som inte får delta alls eftersom de fick så dåliga placeringar året innan. Ett alltför stort antal länder tillåts ändå att delta i finalen, och dessutom har alla länder (även de som inte klarat sig till finalen) rätt att rösta på de tävlande bidragen. Tävlingens forna höjdpunkt, dvs. röstningsproceduren, har kollapsat fullständigt, och inom några år kommer showen att ha tappat miljontals tittare.

Men efter att ha rådgjort med kung Alfa och drottning Omega har jag en färdig plan för hur vi kan få detta spektakel att överleva.

Det är väldigt många länder som ska rösta, och samtidigt får inte proceduren ta för lång tid. Detta har man försökt lösa genom att endast ge de röstande ländernas jury något tiotal sekunder för att redovisa de högsta poängen, som redovisas på en elektronisk tavla som är svår att överblicka. Detta har medfört att den normalbegåvade tittaren inte har en chans att hinna räkna ut konsekvenserna av att land A får en 10:a, land B en 12:a, och vad det innebär för landet C som dittills legat tvåa när det visar sig att Belgien inte gett C några poäng alls. Den elektroniska tavlan hinner alltid före. Den mänskliga hjärnan kan inte tävla mot en dator på detta område. Dessutom visas aldrig tavlan tillräckligt länge i bild för att man ska hinna med att se hur det går för de låtar man gillar eller avskyr. Därmed försvinner också det interaktiva inslag som funnits i ESC sedan 1960-talet.

Dessutom är ju Gardells och andras slutsatser om FYROM-effekten helt riktig. Så fort kommunisterna tappade kontrollen över nationalismen i det normalstora landet Jugoslavien föll det sönder i bitar. Den ohälsosamma nationalismen blåste över landet och förgiftade folks sinnen och snart började man skjuta på varandra. I grova drag ville alla provinser starta eget och komma bort från det Serbien som gömde sig bakom namn som “Rest-Jugoslavien”. Detta utvecklades snart till några regelrätta men kortvariga krig, men vi fick även bevittna några ovanligt grymma och smutsiga krig med inslag som koncentrationsläger, massgravar och etnisk rensning.

Statsbildningarna i norr, Slovenien och Kroatien, kom till efter stridigheter som inte kunde jämföras med det grymma inbördeskriget i Bosnien och den senare konflikten mellan serber och kossovoalbaner. När nationalismen slutligen hade släckt endräktens låga fanns där sex nationer – Slovenien, Kroatien, Serbien, Bosnien, Makedonien och Montenegro – i stället för en: Jugoslavien.

Som ni säkert har lagt märke till delar dessa länder ut tior och tolvor till varandra i ESC-sammanhang, trots att de nyligen bedrivit utrotningskrig mot varandra. “Musiken förbrödrar” säger ni säkert, men den används även som maktmedel. Georgien tänker bojkotta årets final i Moskva som en protest mot Rysslands politik och militära aktiviteter i Kaukasien. Men det var FYROM-effekten vi skulle komma tillbaka till. FYROM är en förkortning av The former Yugoslav Republic of Macedonia, som Gardell säger så sarkastiskt. (Landet måste kalla sig så för att inte hamna i krig mot Grekland i söder, som har ett landskap som också heter Makedonien. Kriget skulle handla om något så fånigt som om Alexander den Store kom från makedoniska Makedonien eller grekiska Makedonien.)

FYROM-effekten står för alla dessa nya stater som förökar sig genom celldelning.  Allt fler länder knackat på ESC-tävlingens dörr och släppts in: Armenien, Georgien, Azerbajdzjan (går knappt att stava till) är liksom Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland, Moldavien, Slovakien och Tjeckien. För den som trott att de tävlande länderna måste ligga i Europa kan glömma detta. Europeiska Radio- och TV-unionen, EBU, Unionen har 75 medlemmar i 56 länder i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Det finns inget som hindrar att antalet ökar. Det finns ju länder som Kazakstan och en handfull till som också startat eget när Sovjetunionen kollapsade. Och om någon tvåstatslösning någonsin kommer till stå

nd med Israel och Palestina, så kommer säkert också dessa länder att ge varandra tolvor i musiktävlingen.

Det går ju inte att arrangera en ESC-final med närmare 100 länder. Den lösning som härmed föreslås är att EBU-området delas upp i 4 – 6 regioner som får hålla regionfinaler. Ettan, tvåan och trean i varje regionfinal skulle sedan få gå vidare till den stora ESC-finalen.

Nordeuropa skulle kunna vara en region, där länder som Grönland, Island, Irland, Storbritannien, Norge, Danmark, Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Luxemburg ingår. Dessa länder tävlar mot varandra i en regionfinal i april. Ettan, tvåan och trean går vidare till ESC-finalen och möter där de andra regionernas ettor och tvåor och treor. Beroende på antalet regioner skulle mellan 12 och 18 låtar tävla i storfinalen. Detta skulle medföra att ESC kan återutvecklas till en spännande tävling som tittarna hinner med att hänga med i. Antalet länder med rösträtt måste givetvis reduceras på ett motsvarande sätt. Kanske skulle de länder som inte får tävla i storfinalen i stället få rösta, medan de länder som är med i finalen inte får rösta alls.

lördag 14 mars 2009

Taskigt gjort Canal+

den 13 mars 2009

TV4-sfärens  Canal+ har genom mycket manipulativ telefonförsäljning fått mig att abonnera på samtliga deras sportkanaler året ut. Trots att jag flera gånger under samtalet sade “Jag vill inte ha era sportkanaler, jag vill ha det som jag har det nu, bara renodlade filmkanaler”, och trots att människan som ringt upp mig hörde det, så lyckades hon banda mig när jag tackade ja till något hon kallade Canal+ Total. Hon måste under samtalets gång ha förstått att jag inte visste vad begreppet Canal+ Total innebar.

Jag trodde att Canal+ Total stod för att jag skulle få filmkanalerna Canal+ First, Canal+ Comedy, Canal+ Action, Canal+ Hits och Canal+ Drama till halva priset i tre månader mot att jag förlängde mitt abonnemang till årets slut. Eftersom jag ändå hade tänkt behålla filmkanalerna året ut sade jag “ja” på frågan om jag ville ha Canal+när försäljaren bandade min beställning.

Det tog också ett tag innan jag upptäckte att jag hade fått en massa sportkanaler som jag inte har det minsta intresse av: Canal+ Sport|Extra. Canal+ Sport 1 och Canal+ Sport 2. Och först när Canal+ svarade på mitt mejl om varför jag hade fått en massa sportkanaler så förklarade de begreppet Canal+ Total för mig. Nämligen att jag får och betalar för alla deras kanaler. Och detta gick inte att ändra på. “Det erbjudande ni tagit del av via våra försäljare är Canal + total där sportkanalerna ingår och detta går tyvärr inte att ångra”, skrev Canal+ i sitt svarsmejl.

Jag har länge uppskattat det utbud av TV-serier som Canal+ erbjuder. Det är serier där Canal+ ligger en säsong före – dr. House, Heroes, Weeds, the Shield, Dexter, Rome  – och serier som Six Feet Under som avslutats men som först visades på Canal +. För en tid sedan tipsade jag dem om en ny serie – Caprica – som är en avknoppning av den i Sverige så misshandlade science fiction-serien Battlestar Galactica. Och de verkade intresserade av tipset. Serien borde hur som helst hamna i någon svensk kanal nästa år.

Jag gillar även utbudet av långfilmer. Däremot inte sport i den mängden som Canal+ visar. I slutet av 2007  lanserade Canal+, som då var tyskägt de nämnda “sportfilmkanalerna. Den gången fick jag dessa kanaler utan att ens tillfrågas. Det var under ett samtal med Canal+ kundtjänst som detta uppdagades, och kundtjänst tog genast bort sportkanalerna, vilket medförde att mina abonnemangskostnader närmast halverades.

Nu är det således andra gången som Canal+ lyckats smyga in sina sportkanaler i mitt abonnemang. Helt sjukt.